Det där med att springa kändes ju som en bra idé i tisdags. Och jag är glad att jag gjorde det. Men min kropp är ju som sagt inte van vid att springa så där länge så min onsdag och torsdag har varit väldigt intressanta. Det har känts som om någon sågat av min lår på mitten. Jag hade inte kunnat göra en squat ens om mitt liv hängde på det. Och ena vaden har känts som om jag stått på tå under hela livet och helt plötsligt valt att sätta ner foten helt. Hm.
Antingen ska jag aldrig mer springa längre än 5-6 km eller springa längre mycket oftare. Har inte bestämt mig för vilket det blir än..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar