Dags att gå vidare?

För två veckor sedan, på skärtorsdagen för att vara exakt, jobbade jag min sista dag på mitt 14-15 månader långa vikariat på Eskilstuna konstmuseum.
Det kändes konstigt. Konstigt att inte gå dit nästan varje dag, konstigt att inte träffa massa människor varje dag. Konstigt att inte jobba.
Det känns fortfarande lite konstigt men jag börjar sakta men säkert komma in i min vardag som enbart student igen. (eller enbart och enbart, jag är ju åter igen anställd på timmar på museet, har varit det sedan våren 2008.) Dagar där man måste vara lite mer disciplinerad än vanligt för att få något gjort (kanske inte går superbra varje dag). Men jag märker att jag har saknat friheten som kommer med distansstudier, friheten att välja vad man gör, när man gör det och var man gör det. Börjar komma ihåg att det passar mig väldigt bra det också.