Ett tips till allmänheten: Berätta inte om något du känt/känner om du inte samtidigt berättar allt, hela historien. Berättar du bara en pytteliten del kommer folk (även dina närmaste vänner) att missförstå dig. Inge bra. Säg allt eller inget.
Jag berättade bara en pytteliten del (av något som är en osäkerhet hos mig sedan typ 8 år), som jag sagt åt mig själv att inte berätta, och det blev ju sjukt missförstått. Allt jag ville var att köpa en present till en vän som fyller. Kort sagt försvann lusten att göra någonting över huvudtaget. Missförståndet gjorde att jag lät som ett hemskt ego när jag i själva verket alltid föredrar att ge istället för att ta (fråga bara mamma hur många gånger hon blivit galen på mig för att jag inte vill önska mig någonting. Alls). Någon sa till mig att "om de tolkar det här fel kanske de inte har så bra koll på dig ändå". Men till deras försvar så har mina närmaste vänner liv där det händer mycket grejer hela tiden så har de missat något om mig gör det inget. De har massor av människor att bry sig om. De är ändå alltid dem jag helst umgås med.
Ett tips till mig själv: Berätta inte hur du känner. Punkt. Det har inte gått bra förut och the smart money says att det inte kommer gå bra i framtiden heller. Håll käft helt enkelt.
Btw. Om någon försöker hitta någon underliggande mening med det här inlägget (jag har hört om folk som gör det hela tiden) så tyvärr. Jag menar bara det som står i texten. Inget annat. Jag är oftast inte så djup att jag orkar gå runt och mena annat än det jag säger (förutom ovanstående misstag). Ta de ord som står och var nöjd.
Nu tar vi en fin dag utan missförstånd tycker jag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar