Uppslukad och djup

En av alla trevliga saker med sommarlov, eller i alla fall sommarlov från högskole-/universitetsstudier, är att man får läsa vilka böcker man vill! Och jag tycker om att läsa. Inte bara böcker, jag är en rätt duktig konsument när det kommer till tidningar om resor, inredning, mat och mode också. Och jag prenumererar på några tidningar så jag hade en härlig hög väntandes på mig när jag kom hem till Sverige igen.

I alla fall. Böcker.
Jag tycker som sagt om att läsa men jag läser ganska långsamt. Och jag läser varje ord och suger i mig hela betydelsen av varje mening. Jag har livlig fantasi och är helt inne i bokens värld. Ofta stannar jag även upp och funderar/grubblar/analyserar mitt eget liv utifrån vad jag just läst i boken. Jag tänker på hur en viss mening eller ett visst stycke passar in på mig eller vad jag tycker om saken eller skulle göra om det gällde mig. Jag får diskutera mitt liv med mig själv en stund och slippa lägga ointressant information på någon vän. Jag tror detta sätt att läsa passar mig perfekt! Jag behöver nog bli lite djup nån timme då och då.
Detta sätt att läsa applicerar jag på det mesta av den litteratur jag läser oavsett om det är en faktabok, någons biografi eller en chick lit-bok à la Sex and the city.

Nyss satt jag och läste något ur kategorin chick lit och kom att tänka på denna lilla monolog, eller vad man ska kalla det, ur "You've got mail". Den är ganska så fin.

I lead a small life, valubale, but small. But sometimes I wonder; do I do it because I like it or because I haven't been brave. So much of what I see reminds me of something I read in a book when, shouldn't it be the other way around? I don't really want an answer I just want to send this cosmic question out into the void, so good night dear void.