Att lämna Sofie och Jenny är konstigt nog inte lika svårt, kanske för att jag vet att jag kommer se till att jag ser dem igen, kanske bara inte i Nice.
Och det är något alldeles speciellt med det där stället, befit. Det är så familjärt, typ "alla känner alla" och jag tycker så mycket om flera av personerna där, jag har ju ändå känt de sedan hösten 2008. Nu i vår har jag pratat extra mycket med ena ägaren och han är snäll och rolig (och jäkligt hetsig på RPM) så nu kände jag mig ännu mer som en i gänget.
Efter sista träningspasset i tisdags fick jag till och med en souvenir, så jag inte ska glömma.
Annars har det varit som vanligt att komma hem. Jag får en chock av att se hur mycket kläder jag äger och börjar genast rensa ur lite.
Och Sverige har välkomnat mig väl då det idag bjöds på samma temperatur som i Nice. Tack!
Förutom en liten saknad efter min fina salle de sport i Nice så känns livet ändå najs.
Idag fick jag sommarlov!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar