Fejkblod och Jehovas vittnen

Har haft några konstiga dagar..

Först och främst har jag haft FEBER! Hög sådan som gör att kroppen blir matt bara av att stå. Men det går väl över nån gång.

I måndags kom lillebror 2 hem från Cypern där han varit en vecka med sin flickvän (hon kom också hem). De hade haft en jättebra vecka och var glada men trötta.
MEN, när lillebror öppnar sin resväska är de översta sakerna fläckade av två kletiga vätskor varav den en är solcreme och den andra är skrämmande likt blod!
Efter några timmars oroande och samtal till föräldrar och flygbolag experimenterades det lite och man kom fram till att ett metallföremål i väskan måste ha varit insmort med någon slags olja för denna olja reagerade med solcremen och blev då blodröd..
Var länge sedan något föreföll mig så konstigt och läskigt och spännande. (Det kanske inte låter så sjuk, man kanske måste ha varit där..)

Igår var jag ute och gick, trots feber, för att min kropp inte skulle dö av tristess.
På långt håll ser jag två små flickor och deras mamma komma emot mig på gångbanan. Inget konstigt med det förutom att de är lite väl uppklädda för vädret och tiden på dagen. När vi möts säger mamman plötsligt "hej,ursäkta" och vänder sig till mig. Jag stannar och hoppas lite i smyg att de ska fråga mig om vägen eller något annat vanligt. Men nej.
Den äldsta av de två flickorna håller upp en broschyr som hon har i handen och säger att hon ska berätta lite om stress och sen frågar hon om det är okej att hon läser några ord som Jesus har sagt. Jag tittade på henne, hennes syster och sen på mamman innan jag sa "Eh, Nej. Helst inte." sen log jag besvärat och gick min väg.
Jag såg den dömande blicken i mammans ögon. Jag var helt okej med den.

Folk får gärna tro på vad de vill, men försök inte få någon annan att tro detsamma.
Det är som med folk på stan som vill stanna en och prata om greenpeace eller få en att byta till tele2, OM jag vill veta någonting tar jag reda på det själ! Försöker du pracka på mig någonting går jag åt andra hållet.