Mes favorites..: En festival på det då

Efter midsommar hände något som gjorde mig lite.. eh.. off om man säger så. Och tanken på att åka på musikfestival på helgen var långt ifrån lockande. Men. Biljetter var inköpta till Bråvalla så det var bara att åka.
Och jag är glad att jag åkte! "Musik är plåster för själen" som en vän sa till mig i torsdag. Och hon har så rätt. Musik är kärlek!

Jag hann med ca 40 artister på de tre dagarna. Och bjöds på en hel del musikaliska överraskningar.
Pga min dåliga inställning till världen i torsdags missade jag nog en hel del feeling den dagen. Men Bring the Horizon var helt ok, Ron Pope var härlig och Lana del Rey gav tårar. Nina Persson och Iron Maiden är proffs och M.I.A var det drag i. Men jag chockade mig själv genom att tycka att Nero var det som berörde mig mest!

Fredagen öppnade med ösregn och blixtar. Som tur var hade jag inte hunnit till området då utan var säker inomhus. Resten av dagen småregnade det vilket var perfekt! Extra mycket feeling! Allt jag såg/hörde under fredagen var bra!
Lilla Passenger på den största scenen charmade iaf mig mycket mer än väntat i det stilla regnet. Man kan inte annat än le när The Hives sprutar ur sig glädje och självförtroende med massa glimt i ögat! Mando Diao har blivit konstigare och konstigare med åren men jäkligt bra på det de gör måste man ändå säga att de är. Kings of Leon var gav mycket mer än sist jag såg dem och sångarens trasiga, plågade röst letar sig långt in i själen.. Att de öppnade med "Supersoaker" och körde "Closer" gjorde mig glad. Bäst var ändå Veronica Maggio som sprutar ur sig hit efter hit och är strålande i sig själv! När jag redan stod med tårar i ögonen och hon börjar prata om duetter tänkte jag "om Håkan kommer ut dör jag". Och så kommer Håkan Hellström ut på scenen! Tårarna sprutar och leendet når upp till öronen! Den som har Håkan, den vinner!

Lördagen var blöt och kall men bjöd på väldigt skickliga musiker! Jag hade tänkt se på Adrian Lux men började med Family of the year som spelade samtidigt. De var så himla duktiga att jag stannade kvar! Såg Bastille som var förvånansvärt bra och det var ett himla bra drag i Elliphant också! Jag väntade egentligen bara på The Offspring och Kanye West på lördagen. Att se The Offspring var sjukt kul! Det är omöjligt att stå stilla och när jag dessutom kunde massor av texterna vara det bara grymt! Kanye West då.. Hade höga förväntningar. Hade man gått på en konsert med enbart Kanye hade det nog varit grymt, men jämfört med allt jag upplevt under helgen så var det lite tråkigt. Och han får minus för att kalla sig själv "Jesus", utan glimt i ögat. Sista halvtimmen var rätt grym ändå och han får plus för att han avslutade med "Blood on the leaves".

Som sagt såg jag många fler akter än dessa och det var inget som sög. Självklart fanns det massa grymma house/dance/elektro-akter på festivalen och de var kul att se. Men det är något magiskt med liveband som står med sina instrument och skapar rakt framför dig!

För mig hade festivalen några få core shakers där Veronica+Håkan var den största!

På torsdagen skrev jag på Instagram att jag skulle gråta till Ron Pope och Lana del Rey. Att stå bredvid Ron Pope (han i jeansskjorta) och gråta till Lana del Rey gills väl?