Jag hade inte träffat henne på pinsamt lång tid och det var riktigt roligt.
Men som vanligt när man träffar äldre släktingar efter lång tid så blir man lite ledsen när det verkligen märks att de är gamla.. Jag tycker att det är lite sorgligt. Men det krävs så lite som att man kommer dit och hälsar på för att de ska bli glada och då blir man ju glad själv med.
Jag som har nyfunnet intresse för allt äldre människor kan ha att berätta ville självklart veta massor och började kolla i fotoalbum (de som var äldre än jag själv var ju så klart mest intressanta, jag har ju sett mig).
Det slutade med att vi satt i vardagsrummet och bläddrade i massa album och rotade i skåp och lådor för att hitta så många bilder som möjligt. Och fina bilder fann vi! Jag var ett typiskt barn och frågade "vem är det?" hela tiden.. men farmor och pappa var så snälla och berättade saker om varje bild.
Det var många festbilder i högarna..
Det var kul att se massa bilder på farfar också. Han dog när jag var 9 år (eller skulle just fylla) så jag kommer inte ihåg honom jättebra, men mer och mer dök upp ju fler bilder jag såg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar